Skogens djup
Att ströva i skogen är en källa till avkoppling för både kropp och själ. Man känner sig väl tillfreds, sinnena fylls med vackra vyer, friska dofter och trädens vilsamma sus. Man kommer ner i varv får distans till sig själv och kan sortera sina vardagliga bekymmer. Men jag får ofta också en känsla av att vara ”uppkopplad” mot något annat, lite mer svårgripbart och rent känslomässigt betingat. Här finns något dolt som jag tolkar och tar till mig på ett rent intuitivt sätt. Skogen är något mer än bara summan av träden och dess invånare – i alla fall känner jag det så.
Vi brukar skogen på många sätt, rent materiellt med allt var det innebär men också som en yta av mening – både dolt och direkt. Jag tog här mer fasta på det dolda och underliggande som finns i betraktandet av skogen som ett sammanhang, ett sätt att avbilda de känslolägen eller den ordlösa dialog skogen bär fram ur sitt djup. För jag tror att det finns ett djup i skogen som vi kan nå om vi vill, jag inbillar mig det i alla fall. Även om vi som rationella och sakliga moderna människor har lämnat det där med vidskepelse och skrock bakom oss så finns det en uråldrig kulturellt betingad koppling till skogen som vi bär med oss djupt där inne. Våra förfäders liv inte alltför många generationer tillbaka hade en helt annan koppling som inte var så rationell till skogen som vi har – en koppling som var mer rent känslomässig och ibland kanske inte alltid så angenäm. Kanske är det de djupt rotade föreställningarna som ligger nedärvda från folktrons glansdagar som spökar i mitt inre och försöker få mig att tolka detta med bilder.
OJ! Jag förstår verkligen här vad du menar med att våga tänka nytt!!:-) Min första tanke när jag överblickade dina bilder var att det här inte alls kändes som typiska Schön-bilder så där har du sannerligen lyckas:-) Och jag gillar dom, dessa nästan lite John bauer-bilder! Skogen är en mytomspunnen plats man kan hämta mycket kreativt ur, om bara ögonen är med och det har du alltid! Här i detta inlägg bjuds man på spännande ögongodis där varje bild blir till en berättelse.
Underbart!
Mvh Anna
Tack Anna, det är kanske inte några bilder som är sådär typiska för just mig. Ibland är det viktigt att testa något annorlunda även om jag oftast föredrar färgbilder. Men i detta fall så var det passande med s/v bilder för att få till den där mytiska skogskänslan, det hade säkert funkat i färg också tror jag. Skogens djup har många dimensioner och detta var bara ett sätt av många att försöka gestalta den.
Mvh, Jörgen
En av de fina sakerna här i livet, är att få sätta sig ned på en stubbe och plocka fram fikat. Att i tystnad dricka något varmt och äta en smörgås. Att bara sitta stilla och ta in skogens mystik. Känna alla skogens dofter. Jag kan bara hålla med dig att man känner sig uppkopplad.
/Gunnar
Tack Gunnar, vi är flera som förstår att uppskatta skogens alla fördelar. Nu ser jag fram emot våren i bokskogen, en årlig högtidsstund när löven börjar spricka upp och det gröna börjar träda fram – då är gött att leva!
Mvh, Jörgen
Vilka fantastiska bilder!
Dom känns trollbindande, riktigt spännande!
Morgan
Tack Morgan, trevligt att du tittade in och lämnade en kommentar!!
Mvh, Jörgen
Många spännande bilder från skogens djup. Vilar något trollskt och mystiskt spännande över många av bilderna. Gillar de abstarkta, att sitta och betrakta bilden. Först är hjärnan lite låst men efter ett tag så slappnar den av och allteftersom så lösgör sig den ena figuren, skogens väsen efter den andra. Jag har kommit till de stadiet då jag slutat att titta och börjat se…
Precis som det blir när man ute i det fria sätter sig ner och slappnar av, börjar att ta in och bli ett med platsen. Ty för tid finns inte, då det blott är en männsklig upfinning. Och när man tappat tiden då blir man ett, då kommer bilderna till en, flummigt men man måste göra det så förstår man…
/Christer K
Hej Christer! Kul att du kikade in här, bilderna är kanske inte så där direkta de måste nog sjunka in lite innan man börjar se något av skogens djup. I skogen har tiden ett annat förlopp – kanske ett annat slags väsen än den mänskliga tidens piskrapp. Kanske det är därför vi så gärna söker oss till skogen och dess väsensskilda tidsram – för det är nog som du säger, för när tiden upplöses då kommer vi skogen nära och då lämnar vi civilisationens alla krav en kort tid
Mvh, Jörgen
Härlig bildserie med ett drömskt uttryck. Precis så drömlikt som det ibland kan kännas när man tillbringat en lägre tid i skogen.
/Jukka
Tack Jukka! Ja, jag är väl lite skogstokig som drömmer mig bort i skogens famn, eller vad man nu ska kalla det. Vi är nog många som drar åt skogen emellanåt för en stunds rekreation eller kanske rent av för en stunds introspektion
Mvh, Jörgen