Att gå vilse kan vara väldigt skrämmande, men att bara nöta runt och inte hitta ut från dom gamla upptrampade stigarna kan vara minst lika skrämmande. Kan inte bestämma mig vilket som är värst…
Att vandra där man vandrat tidigare men plötsligt inte veta borde vara värst. (eller också är jag bara färgad.)
Man borde ju veta men gör det inte längre? Tänker på en nära släkting som drabbas av begynnande demens och inte längre kommer ihåg vad som hände för 5 minuter sedan. Vilken fasa… Satte jag på vattnet? Ringde jag samtalet..? Åt jag maten..?
Att inte hitta sin bana är skrämmande, men hur det än är ju alltid fram där näsan pekar iaf:-)
och den pekar mot en skön suggestiv nyskapande bild jag gillar mycket!
En inspirationskick jag tackar för så här på måndagsmorgonen!
Att gå vilse kan förvisso vara mycket skrämmande, men också spännande på ett positivt sätt. Bara man inte är vilse för länge… Med den här bilden trampar du iallafall inte på upptrampade stigar. Den känns mycket fräsch och spännande.
/Jukka
Ibland tycker jag det nästan är samma sak. Att ständigt trampa på i sina gamla upptrampade stigar gör att man aldrig kommer nå nya mål. Att hela tiden komma tillbaka där man började och så göra om och om igen. Lite som att gå vilse och upptäcka efter mycket möda att man har gått i en cirkel och kommit tillbaka där man startade. Skillnaden är att har man gått vilse så känner man på sig att man har gjort just det. Att gå i gamla upptrampade spår, då kan det vara svårare att förstå att man går i cirklar och inte hittar målet.
Skönt med en eldsprakande bild i vintermörkret. Det piggar upp.
Att vara vilse kan vara skrämmande, det gäller bara att bestämma sig
för vartåt man ska gå förr eller senare hittar man ut. Sen med facit i hand
kanske man kan tycka att man hade ganska trevligt trots allt.
Läcker bild som ger den rätta känslan…tycker jag.
Morgan
Inspirerande bild … men oxå lite skrämmande. Grenarna/händerna som kommer efter mig längs stigen innger inte enbart positiva känslor, känns som om jag lätt kunde fastna, inte komma vidare…. det är hemskt ! En riktigt bra bild! Ha de Thorsten
Härlig abstraktion. Gillar rörelsen i bilden och de glödande/gyllene kvistarna som formar både eldiga drakar och mystiska väsen och bara är sköna mönster. Spännande bild…
Svårt att veta vilket som är värst. Går man vilse i naturen brukar man ju hitta fram förr eller senare även om man hunnit jaga upp sig lite under letandet.
Går man vilse på andra sätt i livet kan det nog vara väl så jobbigt och vara längre. Men går man aldrig vilse så riskerar man också att missa underbara upptäckter på vägen eller när man hittat fram!
Hej! Vilken fantastisk bild! Man blir avundsjuk på den. Önskar mig en sån liten “vilse upplevelse”:)
Grattis!
/Margi
Att vandra där man vandrat tidigare men plötsligt inte veta borde vara värst. (eller också är jag bara färgad.)
Man borde ju veta men gör det inte längre? Tänker på en nära släkting som drabbas av begynnande demens och inte längre kommer ihåg vad som hände för 5 minuter sedan. Vilken fasa… Satte jag på vattnet? Ringde jag samtalet..? Åt jag maten..?
Att inte hitta sin bana är skrämmande, men hur det än är ju alltid fram där näsan pekar iaf:-)
och den pekar mot en skön suggestiv nyskapande bild jag gillar mycket!
En inspirationskick jag tackar för så här på måndagsmorgonen!
Mvh Anna
Att gå vilse kan förvisso vara mycket skrämmande, men också spännande på ett positivt sätt. Bara man inte är vilse för länge… Med den här bilden trampar du iallafall inte på upptrampade stigar. Den känns mycket fräsch och spännande.
/Jukka
Ibland tycker jag det nästan är samma sak. Att ständigt trampa på i sina gamla upptrampade stigar gör att man aldrig kommer nå nya mål. Att hela tiden komma tillbaka där man började och så göra om och om igen. Lite som att gå vilse och upptäcka efter mycket möda att man har gått i en cirkel och kommit tillbaka där man startade. Skillnaden är att har man gått vilse så känner man på sig att man har gjort just det. Att gå i gamla upptrampade spår, då kan det vara svårare att förstå att man går i cirklar och inte hittar målet.
Skönt med en eldsprakande bild i vintermörkret. Det piggar upp.
/Gunnar
Att vara vilse kan vara skrämmande, det gäller bara att bestämma sig
för vartåt man ska gå förr eller senare hittar man ut. Sen med facit i hand
kanske man kan tycka att man hade ganska trevligt trots allt.
Läcker bild som ger den rätta känslan…tycker jag.
Morgan
Inspirerande bild … men oxå lite skrämmande. Grenarna/händerna som kommer efter mig längs stigen innger inte enbart positiva känslor, känns som om jag lätt kunde fastna, inte komma vidare…. det är hemskt ! En riktigt bra bild! Ha de Thorsten
Härlig abstraktion. Gillar rörelsen i bilden och de glödande/gyllene kvistarna som formar både eldiga drakar och mystiska väsen och bara är sköna mönster. Spännande bild…
Mvh Christer K
Svårt att veta vilket som är värst. Går man vilse i naturen brukar man ju hitta fram förr eller senare även om man hunnit jaga upp sig lite under letandet.
Går man vilse på andra sätt i livet kan det nog vara väl så jobbigt och vara längre. Men går man aldrig vilse så riskerar man också att missa underbara upptäckter på vägen eller när man hittat fram!
/Anna