Väldigt olika bilder med mycket skilda motiv men som i sin uttrycksform definierar en gemensam strävan – jakten på ljuset, men också på mörkret. Motivet i bilderna är egentligen underordnat och finns där lite som en bisats, eller något som ger kropp åt ljus och mörker – definierar deras flyktiga former. En bild utan ljus är ingen bild, men en bild utan mörker är heller ingen bild. Ljus och mörker ingår då som en fruktbar symbios och ger bilden dess meningsfulla innehåll och egentliga form. Kontrasterna mellan ljus och mörker framkallar bildens innehåll och ger den dess konturer som vi betraktare kan avkoda och tolka. Utan kontraster skulle vi vara blinda - det är skillnaderna och olikheterna som framkallar världen åt oss, ger oss dimensioner och former, stort mot smått, mörker mot ljus. Utan dessa motsatsförhållanden så skulle allt försvinna in i ett grått töcken, men även små skillnader blir betydelsefulla och ger oss viktiga nyanser. Skulle någonting egentligen framträda utan dess motsats att förhålla sig till som: tes – antites, anod – katod, rörelse – stagnation, varmt – kallt, sanning – lögn, stort – smått……..rätt – fel, gott – ont?
Det ligger ofta för mig att hitta brytpunkterna och kontrasterna i mitt fotograferande – att hitta spänningsfälten som finns där mellan motsatser och skillnader. Storheten och dynamiken ligger oftast på den punkt som befinner sig mitt i gränslandet – den som definierar skillnaderna snarare en likheterna.
Bilderna är tagna vid olika tillfällen och vid olika årstider och platser, motiven är olika men motivet för bilderna är densamma!
“Skogstjärna” – 2011
“Höstsol”, Huseby – 2010
Trött och mätt efter en sen middag, orkar inte sväva ut i någon lång text men ville bara säga att det är just såna här bilder som är så du, som gör att du inspirerar just mig i alla fall, till att faktiskt plocka upp kameran och åtminstone försöka igen…å igen.
Å nu såg jag den där krabaten där bakom stubben till vänster, vågar knappt säga vad det liknar så jag säger att det ser nästan ut som en puma.
God fortsättning förresten
/Mona
Oj, det var ju en bild till, men den syntes inte hos mig förrän efter jag lagt kommentaren, skumt!
Tack för din värmande kommentar Mona – hoppas verkligen att du plockar upp kameran och fortsätter att ta dom där unika bilderna som bara du kan!
Önskar god fortsättning tillbaka!!
Mvh, Jörgen
En läsvärd och välformulerad mini-essä, fint illustrerad två härliga bilder. Text och bild i bästa Schön-anda. Själv är jag mest svag själv för de små skillnaderna, men visst är det skönt att ta ut svängarna i bland med kraftiga kontraster i färg och intensitet.
/Jukka
Tack Jukka, jag tar verkligen till mig av din kommentar, kanske att det finns en speciell schön-anda iaf. Försöker ofta hacka mig loss i från invanda tankemönster och uppkörda fotomanér, oftast så blir det inte så där originellt och nyskapande som jag önskar. Att försöka överskrida sig själv är väl ett utopiskt tankefoster som driver en till att fortsätta sitt kreativa Sisyfosarbete…
Mvh, Jörgen
Härliga bilder – den lilla stjränanr är ju bara så outstanding! Ja trädet med, men har en liten förkärliek för makrobilder;-)
Att avnjuta dessa ögonfröjdsbilder till morgonfikat – vad kan vara bättre än det? Man tackar:-)
Som alltid förnuftiga tankar… Visst behövs motpolerna?
Ändå är det ju samma sak när man tänker på det? ” sidor av samma mynt är ju ändå samma mynt… den lilla stjärnan är uppbyggd av samma atomer som du och jag och trädet under… ändå envisas vi människor med att gräla om vem som äger marken den växer på;-)
Mvh Anna
Vet inte om det är så speciellt “förnuftiga” tankar eller idéer. Förmodligen bara ett sätt att formulera tvivel om hur vi ser på tillvaron och hur vi ofta bara tar den för given. Vi kan inte föreställa oss ett mynt med bara en sida – förvissningen om att ett mynt har två sidor behöver vi inte tänka, vissheten bara finns där helt automatiskt. Den gamle Platons hade en tanke att det vi ser och hör bara är ett ständigt föränderligt skuggspel – en skenbild av verkligheten. Det enda som är oföränderligt och evigt är idéerna enligt Platon, och idévärlden kan vi inte nå med våra sinnen utan endast med tanken.
Intressanta tankar men knappast rationella ur ett modernt perspektiv, men idéerna och tvivlen hur vi ser på tillvaron är svåra att bara vifta bort – finns det något bakom skuggorna som vi bara kan nå med tanken?
Stort Tack för din kommentar Anna!!
Mvh, Jörgen